Gerard Odencrants Sånger | Texter


	Text till CD-skivan Gerard Odencrants sånger (SKCD6), i samma ordning som på skivan. Hjärtstilla Erik Axel Karlfeldt Stilla och skumt är på heden, dagssus och dagsljus dö hän. Stjärnorna skönjas, och veden lyser från murknade trän. Nu när jag uppstår ur rosornas rus, flyktat med sommarens vindar och ljus hjärtstilla smärtstilla, blommar du nu kring mitt hus? Blänkande kornblixtar draga eldspår på synrandens stig, tälja att ovädren jaga än, fast de tystnat kring mig. Åskor som skakat mitt livs firmament, sensommareldar som själen bränt, hjärtstilla smärtstilla, svalkar du svedan de tänt? Lyssna, mitt hjärta! På heden darrar en sista lidelsens ton, tordönets väldiga reden eka farväl från den nattblåa bron. Stort var att leva i rosor och rus, vandra i glöd som vid vådeldars ljus; höstblommor tröstblommor armt är ert sånglösa sus. De tysta sångerna Erik Axel Karlfeldt Det var som den tidiga, svala vår, då än all jorden är stum, fast mänskorna ana att rymden står av sångers andedräkt ljum. Då var som en vårsvan den stolta sol som sjunger där han far, och månen en drömmande gök som gol i fjärran för stjärnornas par. Jag vet att vi sutto vid samma bord Vid drömmarnas hemliga fest, Där allt som vi kände vart sagt utan ord, Och så vart det vackrast och bäst. Jag kunde ha räckt dig en ros som kvad min längtan, hur rik den var och hört från violen bland ekarnas blad ditt skygga och trogna svar. Vi möttes, vi skildes, vi möttes igen till de tigande sångernas fest, vi skildes för alltid och visste ej än att vi fått vad all världen har bäst. Det var i de tidiga ungdomsår, då själarna dikta den sång, som livet skall sjunga men aldrig förmår att ge röst, som den anats en gång. På Roines strand Zacharias Topelius Hjorden betar och klockan klingar, klockan klingar på Roines strand. Svanen flyger med vita vingar flyger ensam vid molnets rand. Vårens vindar i löven gå, solen skiner, och sjön är blå; men jag sjunger min långa längtan, sjunger ensam på Roines strand. Fader min är en björk i skogen, moder min är en sommarsky, broder min är ett ax i logen, syster min är ett vinterny. Ensam är jag som hedens ljung, l, blommar ensam och vissnar ung, sjunger, sjunger min långa längtan, sjunger ensam på Roines strand. Om den strålande solen visste, om hon visste mitt hjärtas håg, allt sitt rosende sken hon miste, skulle sjunka i kvällens våg, sjunka, sjunka i nattens famn, men jag viskar min älsklings namn, sjunger, sjunger min långa längtan, sjunger ensam på Roines strand. Ljungars vita flickas visa Zacharias Topelius Mariatta, liten tärna, gick att smör i skogen kärna, gick med röda strumpor granna, silverband omkring sin panna. Gå ej dit, skär och vit! Mariatta, Mariatta, Lempos troll i skogen skratta. fann ett lingon rött på tuvan. Plocka mig du vackra tärna, innan masken stjäl min kärna! Akta, nej, plocka ej! Mariatta, Mariatta, Lempos troll i skogen skratta. Utan grädde står min kärna, mina kor i kärret spjärna. Kom mitt lingon, kom du röda; Mariattas läppar glöda. Pärleglöd, vitt och röd! Mariatta, Mariatta, Lempos troll i skogen skratta. Mariatta, liten docka, trodde dig ett lingon plocka. Var ej lingon, var ett stycke guld av Mielikkis smycke. Ädelsten! Pärlesken! Mariatta, Mariatta, Lempos troll i skogen skratta. Mariatta, liten tärna utan grädde står din kärna. dina kor i kärret snava. Mielikki vill dig hava. Tjäna nu skogens fru Mariatta, Mariatta, Lempos troll i skogen skratta. Paolo till Franceska Gerard Odencrants Tunga falla dropparna från rosorna Tunga stiga dofterna från jorden och från rosorna Tunga bliva mina tankar, då de gå till dig, Franceska Franceska, du är för mig, vad regnet är för rosorna Franceska, du omger mig, liksom doften från jorden och från rosorna. Franceska, du allena är min tillvaros mål. Det blir natt, och jag kan icke nå dig. Det blir natt och jag får icke känna din närhet. Det blir natt, och vi äro båda allena. Franceska, båda allena. Farfar och farmor Jeanna Oterdahl Farfar går var aftonstund omkring i rosengården. Farmor ligger lam och trött bak blåa sängomhängen. Solen lyser skön och mild på farfars vita hår, Men till farmor blott en glimt igenom rutan når. Farfar bryter varje kväll en ros, den allra bästa, Än en röd och än en skär, en snövit för det mesta. Farmor ligger tyst och nöjd, hon vet nog att hon får Vad hon har fått i rosentiden alla gångna år. Vart skall du gå Engelskt nursery rhyme, övers G Odencrants Vart skall du gå min lilla flicka rar? Jag skall gå och mjölka, var flickans svar. Får jag gå med dig, min flicka rar? Det får ni gärna var flickans svar. Vad är din pappa, min flicka rar? Han är en bonde, var flickans svar. Vad är din hemgift, min flicka rar? Det är mitt yttre,. var flickans svar Inte blir du då min fru, min flicka rar. Ingen har bett er, var flickans svar. Äktenskapsfrågan Gustaf Fröding En plog ska vi ha, en harv ska vi ha, en häst ska vi ha som kan streta och dra! En täppa med bönor och kål och spenat. Erk du! Maja du! Så ska vi ha´t! En gris skall vi ha att ge skulorna till! Och ankor och höns kan vi ha om vi vill! Och kaffe och socker och sofvel till mat! Erk du! Maja du! Så ska vi ha´t! En ko ska vi driv i bet på vår äng! Och bolster av dun ska vi ha i vår säng Och fint postelin och glaserade fat! Erk du! Maja du! Så ska vi ha´t! Men Maja du, Maja du var ska vi ta´t? Jag är för fattig och du är för lat Du går på roten och jag går på stat. Erk du! Maja du! Var ska vi ta´t! Dragspelsvals Fanny Alving Säj minns du den lilla vägen ve viken den blå? Säj minns du den lilla vägen vi bruka å gå? Ja Jesses du Karolina nog minns jag fäll den, Ja Jesses du Karolina nog minns jag fäll den. Säj minns du den lilla vägen ve viken den blå? Säj minns du den lilla kyssen du bruka å få? Ja Jesses du Karolina nog minns jag fäll den, Ja Jesses du Karolina nog minns jag fäll den. Säj minns du den lilla vägen ve viken den blå? Säj minns du den lilla ti´n som vi bara var två? Säj minns du den lilla eden du svor mig så ömt? Nä Jesses du Karolina, nä, den har jag glömt. I solnedgången Gustaf Fröding Satte jag mig på bergets kam, Spejade ut öfver fjärden, såg huru solen i väster sam, långt, långt i väster gick färden. Tiden förgår, Nyss var det vår, Snart ligger höst öfver världen. Dagar har kommit och dagar har gått, En gång väl kommer den sista, Flyktig är lyckan och knappt dess mått, Tung är den ändå att mista. Luftfyllda slott, Skimra ju blott, Skimra och locka och brista. Dårar de tänka och dårar tro, Dårar de mena och hoppas,. Hoppas att frön som i jorden gro, Växa till skördar och knoppas. Brodden den dör, Frosten förstör Det som i markerna stoppas. Balde seh ich Riekchen wieder Johann Wolfgang von Goethe Balde seh ich Riekchen wieder Balde, bald umarm ich sie, Munter tanzen meine Lieder Nach der süssten MeIodie. Ach, wie schön hats mir geklungen Wenn sie meine Lieder sang! Lange hab ich nicht gesungen, Lange, liebe Liebe, lang. Denn mich ängsten tiefe Schmerzen, Wenn mein Mädchen mir entfIieht, Und der wahre Gram im Herzen Geht nicht über in ein Lied. Doch jetzt sing ich, und ich habe VoIle Freude süss und rein. Ja, ich gäbe diese Gabe Nicht für alle Klöster Wein. Es war ein alter König Heinrich Heine Es war ein alter König, sein Herz war schwer, sein Haupt war grau der arme, alte König, er nahm eine junge Frau. Es war ein schöner Page, blond war sein Haupt, leicht war sein SInn er trug die seidne Schleppe der jungen Königin. Kennst Du das alte Liedchen? Es klingt so süss, es klingt so trüb! Sie mussten beide sterben, sie hatten sich viel zu lieb. Das ästetische Wiesel Christian Morgenstern Ein Wiesel sass auf einem Kiesel inmitten Bachgeriesel. Wisst ihr weshalb? Das Mondkalb verriet es mir im Stillen: Das raffinier- te Tier tat's um des Reimes willen Frühlingslied Friedrich von Spee Der trübe Winter ist vorbei, die Kranich wiederkehren, , nun reget sich der Vogelschrei, die Nester sich vermehren; Laub allgemach, nun schleicht an Tag, die Blümlein sich nun melden; wie Schlänglein krumm geht lächelnd um die Bächlein kühl in Wälden. Der Brünnlein klar und Quellen rein viel hie, viel dort erscheinen, all silberweisse Töchterlein der hohen Berg und Steinen; in grosser Meng sie mit Gedräng wie Pfeil und Felsen zielen, bald rauschens her mit ohn Geplerr und mit den Steinen spielen. Die Jägerin Diana stolz, auch Wald und Wassernymphen nun wieder frisch im grünen Holz gehn spielen, scherzend schimpfen; die reine Sonn schmückt ihre Kron, den Köcher füllt mit Pfeilen; ihre beste Ross lässt laufen los auf marmorglatten Meilen. Die schöne Nacht Johann Wolfgang von Goethe Nun verlass ich diese Hütte, Meiner Liebsten Aufenthalt, Wandle mi t verhüllten Schritte Durch den öden finstern Wald. Luna bricht durch Busch und Eichen, Zephir meIdet ihren Lauf, und die Birchen streun mit Neigen Ihr den süssten Weihrauch auf. Wie ergötz ich mich im Kühlen Dieser schönen Sornmernacht! O wie still ist hier zu fühlen, Was dia Seele glücklich macht! Lässt sich kaum die Wonne fassen! Und doch wollt ich, Himmel, dir Tausend solcher Nächte lassen, Gäb mein Mädchen Eine mir. Sonnenuntergang Heinrich Heine Das Fräulein stand am Meere und seufzte lang und bang es rührte sie so sehre der Sonnenuntergang. Mein Fräulein sei´n Sie munter, es ist ein altes Stück: Hier vorne geht sie unter und kehrt von hinten zurück. Die Bekehrte Johann Wolfgang von Goethe Bei dem Glanze der Abendröte Ging ich still den Wald entlang, Damon sass und blies die Flöte Dass es von den Felsen klang, So la la… Und er zog mich, ach, an sich nieder Küsste mich so hold, so süss. Und ich sagte: Blase wieder! Und der gute Junge blies, So la la… Meine Ruhe ist nun verloren, Meine Freude floh davon, Und ich höre vor meinen Ohren lrnmer nur den alten Ton, So la la… Wanderers Nachtlied Johann Wolfgang von Goethe Der du von dem Himmel bist, Alles Leid und Schmerzen stillest, Den, der doppelt elend ist, Doppelt mit Erquickung füllest, Ach, ich bin des Treibens müde! Was soll all der Schmerz und Lust? Süsser Friede, Komm, ach komm in meine Brust! Wigenlied Ludwig Achim von Arnim Goldne Wiegen schwingen und die Mücken singen: Blumen sind die Wiegen Kindlein drinnens liegen; Auf und nieder geht der Wind geht sich warm und geht gelind. Wie viel Kinder wiegen wie viel soll ich kriegen? . Eins und zwei und dreie und ich zähl aufs neue, Auf und nieder geht der Wind und ich weine wie ein Kind. Hoffnung Johann Wolfgang von Goethe Schaff, das Tagwerk meiner Hände, Hohes Glück, dass ich' s voIlende! Lass, o lass mich nicht ermatten! Nein, es sind nicht leere Träume; Jetzt nur Stangen, diese Bäume Geben einst noch Frucht und Schatten. Der Pilger J. Eichendorff Man setzt uns auf die Schwelle, wir wissen nicht woher? Da glüht der Morgenhelle, hinaus verlangt uns sehr. Der Erde Klang und Bilder tiefblauer Frühlingsluft, verlockend wild und wilder, bewegen da die Brust. Bald wird es rings so schwühle, die Welt eratmet kaum, Berg Schloss und Wälder kühle, stehn lautlos wie im Traum, und ein geheimes Grausen beschleichet unsern Sinn: Wir sehnen uns nach Hause und wissen nicht, wohin? Proœmion Johann Wolfgang von Goethe In Namen dessen, der sich selbst erschuf, Von Ewigkeit in schaffenden Beruf; I seinem Namen, der den Glauben schafft, Vertrauen, Liebe, Tätigkeit und Kraft; In jenes Namen, der, so oft genannt, Dem Wesen nach blieb immer unbekannt: So weit das Ohr, so weit das Auge reicht, Du findest nur bekanntes, das ihm gleicht, Und deines Geistes höchster Feuerflug Hat schon am Gleichnis, hat am Bild genug; Es zieht dich an, es reißt dich heiter fort, Und wo Du wandelst, schmückt sich Weg und Ort. Du zählst nicht mehr, berechest keine Zeit, Und jeder Schritt ist Unermeßlichkeit. Ur 5 deutsche Volkslieder I Ach wär mein Lieb ein Brünnlein kalt und sprang aus einem Stein, Und wär ich dann der grüne Wald, so tränk ichs in mich ein, un wollt es nimmer lassen, wollts ganz und gar umfassen, so gestern und heut und alle Zeit bis in die ewige Seligkeit II Mein Herz hat allzeit Verlangen nach dir Allerliebsten mein …! Deine Liebe hat mich umfangen, dein eigen will ich sein … Vor allem was im Scheine der Welt man hört und sieht hat mein Herz dich alleine … Darum, verlass mich nicht. III Verbrannt bin ich von innen, verwundt mein Herz so sehr. Die Liebe in meinen Sinnen brennt mich je länger je mehr, Wohin ich mich wend, Wohin ich mich kehr, krank muss ich durch Tag und Nacht schwanken. Wohin ich mich wend, wohin ich mich kehr, Du bist alleine in meinem Gedanken.V Traum Ich hab die Nacht geträumet wohl einen schweren V Traum; Es wuchs in meinem Garten ein Rosmarienbaum. Ein Kirchhof war der Garten, ein Blumenbeet das Grab, Und von den grünen Baume fiel Kron und Blüte ab. Die Blüten tät ich sammeln i einen goldnen Krug; Der fiel mir aus den Händen, dass er in stücken schlug. Draus sah ich Perlen rinnen und Tröpflein rosenrot. Was mag der Traum bedeuten? Ach Liebster bist du tot? Lördagspsalm Anonym Vi lösa oxen från dess bås och hästen från dess kärra. Nu är vår långa möda slut, nu tacka vi vår Herra. Till dess du sår din vita sådd, o, Gud på skog och gärden, bliv Herre i Din blåa frid och vaka över världen. Det kvällas ren den sjätte dag, snart ringes in den sjunde. Giv Herre att Din solskensro min trötta ångest bunde. Dödens engel Johan Olof Wallin I Adams barn som av jorden födens, och vänden åter till jorden om! I ären mine, I ären dödens, allt sedan synden i världen kom. Jag står i öster och når till väster och tusen röster, I tidens gäster! Jag bär till eder med Herrans ord från luft och lågor och hav och jord. Rannsaken, dödlige, edra syften, med bävan forsken er själs begär, och rena händer och hjärtan lyften till Den som vet vad i mänskan är! I till den orten dock skolen lända, där över porten till tidens ända, det skrivs oryggeligt, det beslut: här var går in, och går ingen ut! Gack trygg, i styrkan av ädel vilja igenom provets och mödans tid! Så kan dig världen från lyckan skilja, men ej från dygdens och sinnets frid; Så kan i jorden väl kroppen myllas dock guda-orden på anden fyllas: du trofast var intill dödens dag: nu gode tjänare, lönen tag. Jag lyfter ögat mot himmelen Johan Ludvig Runeberg Jag lyfter ögat mot himmelen Och knäpper hop mina händer Till dig o Gud, som är barnens vän Mitt hopp och tanke jag vänder Glatt är att prisa och tacka dig, Och gärna vill jag det göra. Jag vet det visst, att du ser på mig Och ej försmår att mig höra. Tack för allt gott du mig ständigt ger Att känna, älska och äga. Tack gode Fader, för mycket mer Än jag kan nämna och säga. Så håll utöver mig än din hand, O Fader god utan like, Och låt mig växa för livets land, Som är ditt himmelska rike. Kom, hör min vackra visa Zacharias Topelius Kom, hör min vackra visa, Som fågeln diktat har. Guds godhet vill jag prisa I alla mina dar. Om honom talar bäcken om honom talar skyn. I röda rosenhäcken Han blomstrar för vår syn. Legendvisa Gammal tysk julvisa, översättning Gerard Odencrants Den dag då Jesus födder vart var kall och grå. Maria såg ett fikonträd vid vägen stå. "Maria, låt dem vara, du, Vi ha då lång väg kvar ännu och det är kallt." Och när Maria kom till byn fram till en dörr hon talade till mannen så: vad än du gör för barnets skull, behåll oss här, att ej på ånger sen du bär, ty det är kallt Och bonden sad: till stallet då jag eder för. Men när sen halva natten gått gick mannen ner: "Ni arma säg: vad är det fatt ! med er som ej i denna natt förfrusit er.” Och mannen gick då åter hem till hustrun in: "stig upp min vän och gör nu, strax en brasa fin så att de stackars resande sig skönt få värma alla tre och glädja sig. Och när Maria efter kom, hon stilla log. Och Josef, som var god och from, ur påsen tog en gryta, som han hade med. Strax lite snö lad’ barnet ned och det blev mjöl. Av is han lade ock en bit, det socker blev. Han hällde också vatten dit, och det blev mjölk. Sen hängdes grytan på en krok utöver elden och i kok den genast kom. Och skeden som den fromme skar utav en gren, av bara diamant den blev och elfenben. Maria mat till barnet bar, då såg man att det Jesus var av hans ögons ljus. En jungfru födde ett barn i dag Olaus Petri En jungfru födde ett barn i dag, Det vi skola prisa och ära. I det haver Gud ett gott behag Och bjuder oss höra dess lära. Och vore ej det barnet fött, Förtappat bleve då allt kött, nu frälsning bjuds åt alla. Pris vare dig, o Jesu Krist! Du är vårt enda hopp förvisst; Vi för din fot nedfalla. De herdar vaktade deras hjord I markene, där de lågo. Där fingo de höra ängelens ord, Och Herrens klarhet de sågo: "Stor fröjd åt eder bådar jag, stor fröjd åt alla, ty i dag är Kristus födder vorden, som Herren är i Davids hus. Si, ljuset av Guds klarhets ljus har uppgått över jorden." De himmelska härar med högan röst Begynte med ängelen sjunga. De lovade Gud med glädje och tröst, Med helig, odödelig tunga: ”Pris vare Gud i höjdene, frid vare ock på jordene, och människor god vilje.” Pris vare Gud! Sin nåd och fred, Den han med Sonen sände ned, Han aldrig från oss skilje Befall i Herrens händer Johan Olof Wallin Befall i Herrens händer Din möda och din väg, Och hur sig världen vänder, Hans ord i hjärtat äg. Ty intet ord är givet Så fast som Herrens ord, Och ingen gärning blivit, som ej i Gud är gjord. Så strid med helig iver Mot mörker, synd och flärd Och vet att segern bliver I Kristi namn beskärd. I glädjen och i sorgen Stå fast vid Herrens bud. Gör väl, gör rätt i döden: det övriga gör Gud. Mot slutet Ann R. Cousin. Översättning Gerard och Mary Odencrants. Mitt timglas snart utrunnit, jag skymtar himlen klar, jag ser en morgon dagas till sommar för envar. Om natten än var dunkel är gryningen dock där Och underbart det bliver att komma Herren när. Där flödar källan över av kärlek djup och blid. Och jorden alla strömmar få del av den alltid. Den växer till ett världshav som vattnar himlens strand Och underbart det bliver att bo i Herrens land. Med rättvisa och godhet han vävt min levnads väv Om också sorgens tårar till pärlor i den blev. Jag endast kan välsigna min levnads ledarhand. Och underbart det bliver att bo i Herrens land. På färden emot himlen var vågor, storm och flod. En ledare dock funnits som hjälpt mig stark och god. När skuggorna nu längas mot himlavalvets rand, jag gläds att skåda glansen utöver Herrens land